Ja, och jag och O. vågar stå för det. Mobba oss om ni vill, men den är omöjlig att inte tycka om!

Det är något med måndagar jag inte tycker om.. men jag vet inte riktigt vad.

Träffade C. nu imorse igen iaf, kul att se honom. Det visade sig att han varit på akuten i helgen. Jag frågade honom vänligt vad fan han hade gjort och han sa att han svimmade med flit, trillade, slog i huvudet och fick sy fyra stygn. Jag började skälla ut honom högt på tunnelbanan.

C. - Sch.. det är bara du som vet ,_,

J. - Jaha, oj, FÖRLÅT, jag menar att jag tycker jäääätte synd om dig!

C. - ,_,

Det är en grej att vara osmidig men ibland går det lite förlångt.

Väl på tunnelbanan kom jag fram till att jag glömt alla mina block och böcker och mitt pennskrin hemma. Jag började skälla ut mig själv.

Så nu fick jag åka hem och hämta dem, håltimme i 2h. Drack latte på vägen, det i princip skrek Stockholms brat om mig. .. Dem skulle bara veta..

Nu ska jag ta mina saker och springa tillbaks till skolan samt lyssna på My my my my Sharona. Puss!

Men blogga är inte mitt största intresse just nu.

..eller kanske. Men jag ser ingen mening med det längre. Det är bara inte roligt.

Skolan går bra, bättre än förväntat. Jag har charmat in mig i hela min klass.. så.. det flyter på. Speciellt J. .. jag tycker lite synd om honom. Dessutom har jag redan lånat pengar av honom... 2 kr visserligen.. men dem ska han få tillbaka imorgon, jag lovar!

Igår träffade jag M. och O. .. som i fredags.. O. smsade med Jck. hela tiden och M. med Mx. och C.

Vem jag smsade med? HAHAHA, mina smskontakter existerar i princip inte längre. Sucks for me, men underbart för min räkning.

Var och shoppade kostymer med pappa igår också, följer med frivilligt för det kan vara ganska roligt. .. och så är det dyrt på Åhléns och han har ett Guld Master Card.. Visst är jag en helt fantastisk dotter?

Men iaf, det är kul att se honom gå omkring där bland alla märken.

"Johanna.. först tror jag vi attackerar.. hm.. Hugo Boss ;)"

Han är så divig, innerst inne!

"Hm.. kan ni sy upp den lite där? Och jag behöver ett.. nej TVÅ par andra byxor! Och vilka slipsar har ni, jag vill se slipsar, nu!?"

..håhå jaja.. han är ju som mig ibland.

Sen fick jag tillåtelse att kika lite på Ladie's wear också..

"Klarar du dig här om jag snabbt kollar på väskor i en kvart?"

Om jag klarar mig? OM jag klarar mig bland tre tusen miljoner olika klädesplagg i en kvart? Jag skulle överleva i hela mitt liv!

 Hittade en jätte fin vit tröja med tre kvartsärm och nån slags mudd och två tjolar; en svart, jätte kort och en mer sommrig med blommönster. Jag vet, det är snart vinter men den beiga fanns inte i min storlek och det ska ju bli varmt nu i veckan... det ska nog bli bra.

Nu ska jag.. äta frukost eller nånting.

Och försöka förhandla med min telefon räkning..

Äsch, lika bra att ta ansvar och betala hela. Det är ju faktiskt mitt fel. F'låt.

<3

Om hon ringer mig en gång till så svär jag att jag säger upp vänskapen!

Jag och M. hade krismöte, vårt bråk är över, så nu kan vi prata normalt igen. Vilket var bra, dagens hysteri samtal var nästan gränsen av vad jag klarar av. Men nu har vi en plan inför imorn, och den SKA lyckas.

.. jag blir sugen på rödvin när jag är arg? Är det konstigt? .. jag är antagligen dum i huvudet som dem flesta påpekar.

AARGH!! Den kvinnan driver mig till vansinne! She's going down! Fast jag älskar henne fortfarande.. jag känner mig helt schizad eller hur fan det nu stavas!

NU så har jag slutat tänka. Tack gode gud för det, jag höll på att driva mig själv till vansinne.

Var på sjöscout möte i 3h, jätte bra.. avkoppling kan man ju inte direkt säga att det är, men roligt! Seglade nästan hela tiden, det var jag och 4 killar på båten. Som vanligt då alltså. Dem är fruktansvärt roliga, för det mesta, så det brukar gå ganska smooth. .. Förutom när jag började sparka på J. och han försökte dränka mig 3 gånger.. eller när E. började kalla mig för "Oddå" för att jag säger 'ahmen åh då' ibland.. eller när J. skulle demonstrera piskrapp på mig.. eller.. näeh.. jag tror jag slutar där.

NU ska jag bråka klart med My, hon har äntligen tagit kontakt med mig. Sen sova (:

Oj vad jag har tänkt idag. Jag har bara tänkt och tänkt och tänkt och tänkt. Dem försökte lära mig om Kemi. Det gick inte, jag tänkte på något annat. Dem försökte lära mig matte, historia, svenska och samarbete. Det gick inte heller, jag tänkte på annat. Under en föreläsning försökte dem lära mig att man måste tänka på det man läser, pluggar för att komma ihåg något av det. Men jag kommer inte ihåg vad dem sa, jag tänkte på annat.

Det lilla jag minns är att om man har ett mål, hur orealistiskt det än verkar så kan man nå dit, bara man har rätt plan. Men vad spelar det för roll om man har en plan om man inte har något mål?

M. hälsade till mig genom sms från C. Jag fick en puss smily också. Jag bad honom att hälsa tillbaka men så fort jag hade sagt det så sa jag nej. Högt. Men jag tror inte att han hörde, eller i allafall inte förstod. Strax efter fick jag ett sms av O. där hon skrev att vi inte skulle räkna med M. på fredag, vi är tredjehandsvalet efter H.&F. och Mx.

Kommer ihåg nu att under föreläsningen så skulle man skriva upp ett mål man hade för att kunna sätta sig in i situationen. Jag kom fram till att jag inte har något mål alls. C. försökte hjälpa och sa att jag vill "göra en Peter Pan", nevereverland, och det är ju sant. Men jag tror hon menade att man skulle välja ett liiite mer realistiskt mål..

Sen skulle man skriva upp 10 personer som man träffar mycket om dagarna och reflektera över hur dem påverkar dig. Jag skrev inte upp några namn men när C. frågade så sa jag att jag skrivit honom. Han hade skrivit mig också.

Under tiden, när jag tänkte på annat, så kom jag att tänka på Per Nilsson, en av världens i särklass bästa förtfattare enligt mig. Man blir lite rubbad av hans böcker, historierna är i princip baserad på tankar. Och han skriver precis som jag tänker. .. antagligen jag och alla andra miljoner ungdomar, men fortfarande! Att han är nu över 50 år (vad jag vet) och tänker på samma sätt som "oss". Undrar om jag också kommer göra det när jag är 50 år. Vem kommer jag vara när jag är 50 år? Vad gör jag då? Kommer jag överhuvudtaget leva om 50 år? .. och så en massa andra läskiga tankar som bara sprudlar i mitt sinne.

     Jag tror jag kommer bli som min farmor, och jag hoppas verkligen det. Det skulle inte vara någon förlust, snarare en vinst. Vi är så lika, för det mesta, jag är som en modernare version av henne. Hoppas jag kommer få barn-barn som tänker det samma som mig. Kommer jag att få barn-barn? Kommer jag ens att få barn!? .. och så en massa andra läskiga frågor som jag inte vill ställa nu.

En gång i sjuan, eller åttan, så skulle vi skriva dikter i klassen. Men vi gjorde på ett annorlunda sätt. Vår lärare skrev upp en massa olika delar av en dikt på tavlan; ett substantiv, en känsla, en liknelse, en färg etc. och så skickade vi runt lappar i klassen för att bygga ihop en dikt tillsammans där alla fick skriva var sin del innan vi skickade vidare dem. Förstår ni?

Jag minns i allafall en stycke ur en av dem dikterna som jag tyckte blev så vacker och som jag kände igen mig i. Det var en liknelse, och den löd såhär; 

..som en duva i ett klätterträd...

En annan sak jag har tänkt på (säg något jag inte har tänkt på!?) är om saker kommer ta slut. Kommer musiken ta slut? Kommer luften ta slut? Kommer samtalsämnena ta slut?

Den första frågan är jag riktigt rädd för, vad händer när man inte kan komponera fler olika melodier längre? Ni kanske inte tänker på det lika mycket som jag men varje pop/rock låt som spelas på radio idag innehåller alla samma ackord. Jag blir ledsen av bara tanken. Men antagligen behöver jag inte oroa mig för det, så länge vi fortsätter vara lika uppfinningsrika som vi är idag så finns det väl ingen risk.

Och luften.. näeh.. den kan nog inte ta slut. Eller kanske. Vem vet? Inte jag i allafall..

Samtalsämnen har jag kommit fram till kommer alltid att finnas så länge vi människor har åsikter, och det kan jag nog garanterat säga att vi alltid kommer ha.

O. frågade mig häromdagen varför hon inte kan sluta tänka på C., fast hon är över honom för längesen? Jag sa att det var för att hon känner sig "ensam" och innan hon hittar någon annan så kommer hon alltid att tänka på de erfarenheter och minnen hon redan har. Hon blev tyst en stund och sen sa hon "varför har inte jag tänkt på det förrut?"

..och jag fattade inte riktigt. För mig var det uppenbart? Men jag vet inte.. det kanske är O. som är lite "små-blond" som hon själv säger. Men det tror jag inte, eller jo, ibland kan hon säga riktigt jävla korkade saker;

"Men.. Allsång på Skansen.. är inte det på Gröna Lund?"

Och ibland kan hon haspla ur sig såna otroliga visheter att jag bara gapar.

Och ibland kan hon säga så dumma saker att man bara vill gråta. Hon är som ett litet naturfenomen i sig.

Egentligen tror jag att jag vet vad jag har för mål. Men det har inget med "få så höga betyg som möjligt" eller "segla jorden runt" eller "bli första, kvinnliga general-ordförande i FN" att göra.

Det är ett ganska uppenbart mål egentligen, men jag tänker inte skriva det ändå. Jag tänker inte ens erkänna det för mig själv.

Nu ska jag fortsätta att läsa "Ett annat sätt att vara ung" som jag lånade idag på biblioteket. Gissa vem som har skrivit den? Innan dagen är slut så kommer jag ha druknat i mina egna tankar!

..kan man verkligen göra det?

Hah, vad livet är fyllt av ironi ibland. Några timmar efter att jag skrivit det förra inlägget så gick allt åt helvete.

O. ringde till mig och jag var beredd. Hade pratat med M. på msn innan så jag var uppvärmd för att motbevisa hennes sympati teorier. Och allt går bra, M. stödjer mig oroligt under tiden. O. får bara ett hysteriskt anfall en gång och ja.. sen på slutet så bestämmer vi att vi ska göra nåt på fredag. Jag tänker 'åhneeeej :(' men självklart så säger jag inte det.

Efteråt frågar jag såklart M. om hon vill följa med, som stöd för mig för att hon är min bäste vän och för att hon älskar mig och för att hon är bra att ha i svåra situationer.

..tror ni inte att hon säger nej?

I 5 minuter berättar hon tydligt för mig att hon inte alls vill och hon radar upp miljoner olika människor hon hellre vill träffa och umgås med.

Och självklart blir jag ledsen och får damp på M. för att hon spelar sån jävla martyr. Och när hon märker det så ber hon om ursäkt och säger att hon visst kan vara ses, men att hon gör det för min skull. Och då blir jag ännu argare och säger att jag inte vill ha henne där.

.. sen stänger min pappa av internet och jag lyckas antagligen dramatisera en "plötslig utloggning" och jag får ett sms av henne med en massa hjärtan och puss smilisar och "vi kan visst ses på fredag, bla bla bla, jag kan träffa dem personerna senare". Hon får ett argt sms tillbaka. Jag vill inte träffa henne. Alls. Och egentligen inte O. heller.

Men henne har jag redan träffat idag.. nyss.. och det gick väl okej.

Goddamnit, varför lyckas vi alltid krångla till allting?

Jag vet, jag har inte bloggat på fyra dagar men det har inte känns som att det är någon mening med det ändå så jag har bara inte gjort det. Men ändå har det hänt rätt mycket. Jätte mycket faktiskt. Jag träffade finaste Mt. som jag har saknat så inihelvete och när jag träffar henne så kan jag fan inte fatta att jag inte träffar henne varje dag hela tiden 24/7. Jag BEHÖVER ju dig!!!

Och sen i lördags träffade jag M. Damnit vad viktigt det vara att vi sågs. Hade saknat henne jätte mycket och hennes hund och hennes säng och hennes bror.. faktiskt! Gissa vad vi pratade om hela kvällen? Jo, O. Aha, vi i princip klagade på henne i ett antal timmar.. Det kändes lite konstigt men var så UNDERBART att få prata ut! Jag visste inte att M. kände samma sak som jag, men tydligen så var det så! Ha-lle-lu-ja säger jag bara.

Grejen med O. är att hon klagar. Hela tiden. 24 timmar om dygnet. 7 dagar i veckan. Och hon är en helt underbar person men ibland så driver hon mig, och nu uppenbarligen M. också, till vansinne! För hon klagar om helt obetydliga saker, som att hon måste städa på sitt rum, när hon inte fått låna en väska av sin mamma etc. och hon fiskar sympati hela tiden!

M. blir helt galen, hennes liv (ursäkta M.) suger! Hon mår dåligt! Dåligt dåligt! Men hon "klagar"/"ber om tröst" bara när hon behöver det, jag beundrar henne. Så när O. pratar i tre timmar om att hon har mycket läxor så vet jag hur M. bara vill skrika "vill du byta liv med mig eller!?". Och mig kväver hon. Ringer mig jag vet inte hur ofta och bara pratar och pratar och pratar.

Usch och fy. Vi vet inte hur vi ska lösa det här, men vi måste. Det funkar inte längre, det har gått överstyr. Så nu lever jag och M. lite dubbelliv, vi älskar O. men.. det är för hennes.. och vårt eget.. bästa..

Och i skolan går det.. typ bra :P

Mer detaljer senare (: